Varje år så samlas alla kusiner från mammas släkt en dag och har trevligt tillsammans, det är alltid en av kusinerna som "håller i det", på dagen gör man nåt roligt eller är på äventyr och på kvällen äter man och dricker gott!

På denna kusinträff fick även Karin hänka eftersom hon var med mig.

 

Ofta har vi åkt go-kart men vi har gjort annat kul också, ett år var vi tillexempel i ÅRE.

Den här gången så var överraskningen att de hade hyrt in ett segway-företag som kom och ställde upp banor och grejer som man fick åka i och så. Det var så roligt att jag bestämde mig för att införskaffa mig en sådan när jag blir vuxen!!! Jag har alltid trott att man gasar med handen.. men det gör man inte! Ju mer man lutar sig fraamåt ju fortare går den, men man kan inte slå över så jag behövde inte ens hålla i handtaget liksom.. bara luta magen på styret så åkte jag!!! Om man behövde svänga så luta man bara styret åt det hållet man ville så åkte den dit.. ÅH JAG VILL HA EN I GARAGET!! Kände mig lika cool som Fredde i solsidan.

 

Efter det så åkte vi och åt och lekte med alla små, vi körde sanning och konsekvens med alla barn mellan 6-10 år, typ 9 stycken. Och man verkligen kände igen sig på hur de tyckte om leken haha, det var ju sååå jobbigt och säga vem den sötaste killen var i sin klass.. bästa frågan som kom var ju hur många cola man hade druckit på en dag(!)

Wille och Patrik var nere i höllviken så att de passade på och kom och sov en natt hos oss, kul!

Vi gjorde däremot inte så mycket, bara satt och pratade massa onödigt, gick långa promenader osv..Men det var trevligt ändå. Dessutom grillade vi marshmallows! ♥

 

Det var även då mitt och Karins träningsschema sket sig, vi hade vart jätteduktiga dagarna innan och gjort hur mycket som helst, Karin gick inte normalt på 3-4 dagar pågrund av träningsverken, jätteroligt!! Typ de sista vi hann med att träna innan de kom var en springtur..

Jag lovade Karin att inte ta en runda längre än 3,5 km men det slutade med 5,5 km, jag tänkte försöka ta längre men hon var jätte sur när vi sprang för att hon kände på sig att det var längre än vad jag hade sagt så hon började gråta två gånger på vägen och ett tag fick jag springa bakom och hjälpa till att putta, men efter var hon rätt glad sa'tt det var värt alla hot!

Historien om Tosselilla

 

Tosselilla är typ ett mindre "skara sommarland" och det ligger i Tomelilla, fyndigt namn!

Men jag och Karin åkte dit och gjorde det roligt, när vi kom dit var det väl i stort sätt vi och de yngre..

När det var bad-time så tänkte vi "hårdstarta"  med den största vattenrutschkanan, sagt och gjort. Vi gick upp för den millånga trappan och ställde oss vid starten. Man har som en gummimatta under sig som man glider på sa'tt det ska gå fortare.. Jag startade före Karin eftersom hon behövde hjälp om vilken sida man skulle ligga på.. När man kommer ner till "vattenpölen" som ska stoppa ens fart så drar man upp kanten på mattan för att förhindra en tvärstoppning osv, vattnet räcker dessutom bara upp till knäna, om ens det.

 

Varjefall så när jag hade åkt och ställt mig upp så kom jag på att jag glömde tipsa Karin om att dra upp "mattkanten" när hon kommer ner. Då ser jag Karin, nästan nere, hon har tappat mattan på vägen och ligger på sidan. hahaha! Tvärstopp blev det när hon kom ner och svallvågorna bara öste över poolkanten, då ställer hon sig upp och börjar garva med mig, tills hon märker att överdelen åkt av(!) allt bara är där i det fria och alla bara glor -haha! Hon slänger sig ner i vattnet och fixar, men det ser ändå huuuur kul som helst ut eftersom att poolen var så grund!!! åhh haha, jag förlängde mitt liv där med ett bra tag.

 

Vi har en hel igelkottsfamilj i trädgården, 5 ungar och en mamma. De springer runt överallt sa'tt det skulle inte förvåna mig om jag en dag råkar trampa ihjäl någon av de små...

Nu är jag hemma från en vecka i Värmland!
Fridfullt ställe, åh Värmland, jag älskar Värmland
Men nu är det bara en gång kvar.. Som jag får besöka det bästa, stället som har så lite avgas i luften att en speciell mossa växer på träden.
När man kommer dit som "storstadsbarn" så första dagarna när kroppen vänjer sig vid den rena luften så är man så trött! Ögonlocken blir så tunga att det är omöjligt att hålla sig vaken.
När vi är i Värmland så är det enda tiden på hela året som jag tar mig ro att läsa en bok.

Vi åkte dit den här gången för att ha loppis. Mormors syster, alltså mammas moster Sonja gick bort förra sommaren, 8/7-11
De ringde mig när jag var på Malta och berätta beskedet. Tur att jag hade så roligt där jag var, hade jag varit hemma med alla andra gråtande människor hade jag nog gått under. Men i varjefall så började vi rensa i huset och alla lador och garderober och samla ihop många grejer. Vi samlade allt och hade loppis då pengarna vi fick in skulle vi fem barnbarn få dela på.
En hel del sålde vi men en hel del blev också över, inte så konstigt. Hade vart svårt att sälja allt som en människa hade samlat på sig under 30 år hon bott i huset. Ändå rätt coolt hur många det var som kom med tanke på att vi bor mitt i skogen. 3 mil till närmaste hus, typ.

Jag och mina kusiner sprang och bar ut saker från huset hela dagarna och sålde gamla grejer till gammalt folk. Läskigt att se hur huset sakta tömdes och i slutet nästan eka... Sonjas fina hus med mysig inredning från hela värden som hennes son, alltså mammas kusin Leif hade vart runt i världen och köpt till henne. Leif var nämligen sjöman och reste jorden runt i omgångar och köpte allt överallt. Han gick bort för 10 år sen då han ramla ner från ett enormt fartyg utanför Kanada.

En dag fick dessutom mormor ett samtal från mäklaren, huset var sålt.
Det är därför jag bara ska dit en gång till, för att tömma det absolut sista. Ångesten började krypa i mig, vadå sista gången? Sista gången på stället som jag har "växt upp" på? Gråten satt typ precis under ögonen hela tiden men kunde liksom inte böla för mormor var så glad att hon inte behövde bekymra sig om att huset skulle stå tomt 355 dagar om året. Då det automatiskt skulle förfalla. Nu skulle någon annan få så härligt som vi haft det, glada norrmän. Sista dagarna bara jag gick runt och ville se allt en sista gång.

20 minuter efter att mäklaren hade ringt så kom det två motorcyklar med ett utseende jag aldrig sett förr, och brummade in på gården. Självklart var de också intresserade av huset och kunde hosta upp en större summa.. Men det var försent & det tycker jag var så synd för dehär glada fina norrmännen var så trevliga och lätta och bara kändes rätt för huset! Kärrorna de gled in med är på bild här nedan.. Jag bestämde mig den sekunden jag såg dem att en sån ska jag ha när jag blir stor!! Den svarta fanns det bara en av dom och kostade över 400 000!

JAG ÄLSKAR NORRMÄN, bestämde jag mig för! Det kom mycket norrmän till loppisen och dom gick runt en stund i ena ladan med prylar, sen gick de till nästa lada med gamla verktyg och sen vidare till "möbelavdelningen" och de kunde plocka på sig massor, de slantarna hjälpte kassan på traven, de hade precis innan de kom växlat pengar till svenska så de lämnade fram nytryckta fina lappar i nummerordning, jag praktiskt taget luktade på pengarna!
Åter till norrmän, de är alltid glada och trevliga och när man pratar med dom så känns det typ " känner jag dig?" sen kommer några bittra svenskar efter och säger knappt hej! Nej-norrmän i mitt hjärta

Sen var det dehär med jobbiga tanter..
Det kom en tant med gäll röst. Hon kom två gånger om dagen, hon kom mest för att kolla om nya grejer hade kommit ut och så stannade hon hur länge som helst, ibland närmare timmen för att vänta tills andra kunder kom för hon ville se vad de köpte osv.. När hon kände att hon hade vart hos oss ett bra tag så gick hon till huset bredvid och fikade för att ha koll på hur mycket bilar som kom till oss. Hon köpte nästan aldrig nåt utan på sin höjd plocka gratis snäckor. Sen när vi hade som mest kunder tog hon tillfället i akt att snoka runt lite. Morfar hittade henne när hon hade gått in i garaget vidare till förrådet och flyttat på grejer för att öppna nästa dörr som till hennes besvikelse var en bastu, där hade hon fått syn på en vedklyvare som hon de två gånger om dagen hon kom frågade om den var till salu.. Sen klagade hon och pillade på ALLT!
Åh vad alla störde sig på tanten, på kvällarna hade vi vadslagning om hur många gånger hon skulle komma dagen efter.

Det fanns så mycket fina grejer från ställen i hela världen, tunga indiankläder, plånbok i kamelskinn, snäckor från Karibien, brölloppsmatta från Chile, hattar från China och asien,träfigurer från Afrika, skulpturer i elfenben, en prydnad av sköldpaddeskal, skärp av känguruskinn, samuraj svärd, te servis från japan osv..

Själv fick jag med mig en plånbok gjort av krokodilskinn, riktigt fräsig!
Dragkedjan var lite krasslig men det gör den bara charmigare. Sen fick jag med mig en häftig pälsmössa gjort av prärie varg från Kanada.

 

 

Imorgon är det söndag och det innebär sista dagen med is då, varför kan inte isen va kvar hela sommaren?

Då hade man haft roligt när man tränade, jag är inget större fan av fys.. finns det något tråkigare än att springa?

Men men, nu får man ta vara på det man får & just nu sitter jag och laddar med pasta och köttfärs för att jag ska hänga i ishallen från 12:00-18:00 idag.

 

Senare på kvällen ska jag gasa iväg till Annela som fyllde år igår och ska därför samla ihop oss 9 tjejer igen, vi ska äta grillat!! MUMS. Bilder därifrån kommer upp imorgon.

Senare idag kommer dessutom mamma och mormor hem från en veckas resande, bra. Planerade i början av veckan att överraska mamma med ett jätte städat hus & god mat framdukat på bordet men eftersom jag har slitit med städning varje dag nu så orkar jag verkligen inte, men det är ju tanken som räknas.

-ingen egen design, kommer förhoppningsvis snaaart

 

 

Som rubriken säger så var det ett år sen jag och Hanna åkte på språkresa..åh vad tiden går, jag längtar så mycket tillbaka!

Det var nog den roligaste sommaren jag någonsin fått uppleva. Men visst när man var där så fanns det mycket att klaga på, maten var inge vidare och det fanns kackerlackor på rummet och poolen stängde vid 7 osv... 

Men när man kom hem så var man så lycklig och bara ville tillbaka! 

 

Pinsammaste med resan var nog första dagen, eller ja andra då.. Vi skulle upp vid halv sju för att äta frukost och hinna fixa sig till skolan osv.. Bussen gick vid 8.30 troooor jag. Alla var fortfarande nya för alla så man ville gärna göra goda intryck och så. Jag hade köpt en väckarklocka för just den här resan som vi hade ställt i god tid!

Man sov så gott efter en lång resa dagen innan. Men vi vaknar av att en annan svensk tjej rycker upp dörren alldeles stressad och frågar; -Har ni inte gått upp än!? Bussen står utanför hotellet och väntar!!! Både jag och Hanna flyger upp ur sängarna och drar på oss det enklaste och springer ut, utan frukost och utan borstat hår och allt.. Alltså har Hanna halvsovande stängt av klockan på morgonen när den börjat ringa. Så när vi kom till bussen fick vi värsta blickarna och utskällning av både den svenska ledaren och den maltesiska busschauffören. HUR PINSAMT VAR INTE DET?  Den morgonen småhatade jag Hanna lite faktiskt. Resten av resan hade vi TRE klockor på alarm!

 

Sen finns så många låtar som påminner om resan och man blir helt glad när den kommer på radio eller spelas i hörlurarna. "Give me everything" var den låten som spelades mest på alla kvällarna! När den spelas tänker jag numera bara på hur man stod och hoppa helt svettig tillsammans med spanjorer, fransoser,norskar och danskar, det blir som att alla minnen har ett litet eget bildspel haha.

Det fanns dessutom en del som hade sin egna lilla dansstil till låten som jag och Hanna brukar härma som slutar i skratt & en massa ååhh:anden.

Så när vi hade landat på arlanda, hungriga och hemlängtan, så satte vi oss i bilen och radion sattes igång;

VILKEN LÅT SPELAS DÅ?? -JO FAVORITEN!!! Det var pricken över i:t

ÅÅHH :( Känns som att det var igår.. Men men, jag och Hanna konstatera att vi va riktigt fula tråkigt nog, haha man hade velat åka igen med samma gäng och sett hur annurlunda alla hade blivit. Men kanske mest för att visa att man inte är kvar i samma kris ;) eller nej.. mest för att träffa alla!

När man hade vart hemma ett par dagar och fått smälta resan var det sååå bra, allt kändes så glatt! Vänförfrågningar på facebook heela tiden! Inte visste man varför man skulle ha alla eftersom man inte fatta ett ord på finska, franska, italienska eller spanska(?).

 

Det tråkigaste med tiden efter var att man bestämde med så många att "åh vi ska träffas igen", "vi måste verkligen hålla kontakten", "vi får ta och ses snart" och man planerade hit och dit men inget har det blivit :( och nu på sommaren när alla har tid igen så känns det lite förlänge med ett års mellanrum... Sa'tt det är lite sorgligt.

 

 

 

Jag har kört slut på flera "tankar" eller hur jag ska uttrycka mig, sen har jag försökt att uttnyttja mitt SL kort så mycket som det går. Sen är det isvecka i Järna så jag har kört dubbla pass varje dag♥.. Sen är även min mamma i Turkiet så jag får ta hand om ALLT här hemma, jag fixar liksom disken, maten, städningen, tvätten, planeringen ALLT som sagt!!