Som rubriken säger så var det ett år sen jag och Hanna åkte på språkresa..åh vad tiden går, jag längtar så mycket tillbaka!

Det var nog den roligaste sommaren jag någonsin fått uppleva. Men visst när man var där så fanns det mycket att klaga på, maten var inge vidare och det fanns kackerlackor på rummet och poolen stängde vid 7 osv... 

Men när man kom hem så var man så lycklig och bara ville tillbaka! 

 

Pinsammaste med resan var nog första dagen, eller ja andra då.. Vi skulle upp vid halv sju för att äta frukost och hinna fixa sig till skolan osv.. Bussen gick vid 8.30 troooor jag. Alla var fortfarande nya för alla så man ville gärna göra goda intryck och så. Jag hade köpt en väckarklocka för just den här resan som vi hade ställt i god tid!

Man sov så gott efter en lång resa dagen innan. Men vi vaknar av att en annan svensk tjej rycker upp dörren alldeles stressad och frågar; -Har ni inte gått upp än!? Bussen står utanför hotellet och väntar!!! Både jag och Hanna flyger upp ur sängarna och drar på oss det enklaste och springer ut, utan frukost och utan borstat hår och allt.. Alltså har Hanna halvsovande stängt av klockan på morgonen när den börjat ringa. Så när vi kom till bussen fick vi värsta blickarna och utskällning av både den svenska ledaren och den maltesiska busschauffören. HUR PINSAMT VAR INTE DET?  Den morgonen småhatade jag Hanna lite faktiskt. Resten av resan hade vi TRE klockor på alarm!

 

Sen finns så många låtar som påminner om resan och man blir helt glad när den kommer på radio eller spelas i hörlurarna. "Give me everything" var den låten som spelades mest på alla kvällarna! När den spelas tänker jag numera bara på hur man stod och hoppa helt svettig tillsammans med spanjorer, fransoser,norskar och danskar, det blir som att alla minnen har ett litet eget bildspel haha.

Det fanns dessutom en del som hade sin egna lilla dansstil till låten som jag och Hanna brukar härma som slutar i skratt & en massa ååhh:anden.

Så när vi hade landat på arlanda, hungriga och hemlängtan, så satte vi oss i bilen och radion sattes igång;

VILKEN LÅT SPELAS DÅ?? -JO FAVORITEN!!! Det var pricken över i:t

ÅÅHH :( Känns som att det var igår.. Men men, jag och Hanna konstatera att vi va riktigt fula tråkigt nog, haha man hade velat åka igen med samma gäng och sett hur annurlunda alla hade blivit. Men kanske mest för att visa att man inte är kvar i samma kris ;) eller nej.. mest för att träffa alla!

När man hade vart hemma ett par dagar och fått smälta resan var det sååå bra, allt kändes så glatt! Vänförfrågningar på facebook heela tiden! Inte visste man varför man skulle ha alla eftersom man inte fatta ett ord på finska, franska, italienska eller spanska(?).

 

Det tråkigaste med tiden efter var att man bestämde med så många att "åh vi ska träffas igen", "vi måste verkligen hålla kontakten", "vi får ta och ses snart" och man planerade hit och dit men inget har det blivit :( och nu på sommaren när alla har tid igen så känns det lite förlänge med ett års mellanrum... Sa'tt det är lite sorgligt.