Nu är jag hemma från en vecka i Värmland!
Fridfullt ställe, åh Värmland, jag älskar Värmland
Men nu är det bara en gång kvar.. Som jag får besöka det bästa, stället som har så lite avgas i luften att en speciell mossa växer på träden.
När man kommer dit som "storstadsbarn" så första dagarna när kroppen vänjer sig vid den rena luften så är man så trött! Ögonlocken blir så tunga att det är omöjligt att hålla sig vaken.
När vi är i Värmland så är det enda tiden på hela året som jag tar mig ro att läsa en bok.

Vi åkte dit den här gången för att ha loppis. Mormors syster, alltså mammas moster Sonja gick bort förra sommaren, 8/7-11
De ringde mig när jag var på Malta och berätta beskedet. Tur att jag hade så roligt där jag var, hade jag varit hemma med alla andra gråtande människor hade jag nog gått under. Men i varjefall så började vi rensa i huset och alla lador och garderober och samla ihop många grejer. Vi samlade allt och hade loppis då pengarna vi fick in skulle vi fem barnbarn få dela på.
En hel del sålde vi men en hel del blev också över, inte så konstigt. Hade vart svårt att sälja allt som en människa hade samlat på sig under 30 år hon bott i huset. Ändå rätt coolt hur många det var som kom med tanke på att vi bor mitt i skogen. 3 mil till närmaste hus, typ.

Jag och mina kusiner sprang och bar ut saker från huset hela dagarna och sålde gamla grejer till gammalt folk. Läskigt att se hur huset sakta tömdes och i slutet nästan eka... Sonjas fina hus med mysig inredning från hela värden som hennes son, alltså mammas kusin Leif hade vart runt i världen och köpt till henne. Leif var nämligen sjöman och reste jorden runt i omgångar och köpte allt överallt. Han gick bort för 10 år sen då han ramla ner från ett enormt fartyg utanför Kanada.

En dag fick dessutom mormor ett samtal från mäklaren, huset var sålt.
Det är därför jag bara ska dit en gång till, för att tömma det absolut sista. Ångesten började krypa i mig, vadå sista gången? Sista gången på stället som jag har "växt upp" på? Gråten satt typ precis under ögonen hela tiden men kunde liksom inte böla för mormor var så glad att hon inte behövde bekymra sig om att huset skulle stå tomt 355 dagar om året. Då det automatiskt skulle förfalla. Nu skulle någon annan få så härligt som vi haft det, glada norrmän. Sista dagarna bara jag gick runt och ville se allt en sista gång.

20 minuter efter att mäklaren hade ringt så kom det två motorcyklar med ett utseende jag aldrig sett förr, och brummade in på gården. Självklart var de också intresserade av huset och kunde hosta upp en större summa.. Men det var försent & det tycker jag var så synd för dehär glada fina norrmännen var så trevliga och lätta och bara kändes rätt för huset! Kärrorna de gled in med är på bild här nedan.. Jag bestämde mig den sekunden jag såg dem att en sån ska jag ha när jag blir stor!! Den svarta fanns det bara en av dom och kostade över 400 000!

JAG ÄLSKAR NORRMÄN, bestämde jag mig för! Det kom mycket norrmän till loppisen och dom gick runt en stund i ena ladan med prylar, sen gick de till nästa lada med gamla verktyg och sen vidare till "möbelavdelningen" och de kunde plocka på sig massor, de slantarna hjälpte kassan på traven, de hade precis innan de kom växlat pengar till svenska så de lämnade fram nytryckta fina lappar i nummerordning, jag praktiskt taget luktade på pengarna!
Åter till norrmän, de är alltid glada och trevliga och när man pratar med dom så känns det typ " känner jag dig?" sen kommer några bittra svenskar efter och säger knappt hej! Nej-norrmän i mitt hjärta

Sen var det dehär med jobbiga tanter..
Det kom en tant med gäll röst. Hon kom två gånger om dagen, hon kom mest för att kolla om nya grejer hade kommit ut och så stannade hon hur länge som helst, ibland närmare timmen för att vänta tills andra kunder kom för hon ville se vad de köpte osv.. När hon kände att hon hade vart hos oss ett bra tag så gick hon till huset bredvid och fikade för att ha koll på hur mycket bilar som kom till oss. Hon köpte nästan aldrig nåt utan på sin höjd plocka gratis snäckor. Sen när vi hade som mest kunder tog hon tillfället i akt att snoka runt lite. Morfar hittade henne när hon hade gått in i garaget vidare till förrådet och flyttat på grejer för att öppna nästa dörr som till hennes besvikelse var en bastu, där hade hon fått syn på en vedklyvare som hon de två gånger om dagen hon kom frågade om den var till salu.. Sen klagade hon och pillade på ALLT!
Åh vad alla störde sig på tanten, på kvällarna hade vi vadslagning om hur många gånger hon skulle komma dagen efter.

Det fanns så mycket fina grejer från ställen i hela världen, tunga indiankläder, plånbok i kamelskinn, snäckor från Karibien, brölloppsmatta från Chile, hattar från China och asien,träfigurer från Afrika, skulpturer i elfenben, en prydnad av sköldpaddeskal, skärp av känguruskinn, samuraj svärd, te servis från japan osv..

Själv fick jag med mig en plånbok gjort av krokodilskinn, riktigt fräsig!
Dragkedjan var lite krasslig men det gör den bara charmigare. Sen fick jag med mig en häftig pälsmössa gjort av prärie varg från Kanada.